Antoine Pesne, född 23 maj 1683 i Paris, Frankrike, död 5 augusti 1757 i Berlin, Preussen, var en fransk målare under rokokon. Pesne gick i lära hos sin far, målaren Thomas Pesne, samt hos Charles de la Fosse i Paris. Under åren 1705?C1710 företog han en resa i Italien och vistades huvudsakligen i Venedig, där han anslöt sig till Andrea Celesti, vars måleri tydligt påverkade Pesnes tidiga verk. 1710 kallades han av kung Fredrik I av Preussen till Berlin som hovmålare. Därefter företog han under de följande åren kortare resor till hoven i Dessau (1715), Dresden (1718), London (1723) och Paris (1724). 1733 utnämndes Pesne till ledare för konstakademin i Berlin. Han anses vara en viktig förmedlare av den franska konsten till Brandenburg-Preussen. Pesne var i huvudsak verksam som porträttmålare, men han utförde även talrika vägg- och takmålningar för Fredrik den store i de kungliga slotten. Ett av Pesnes mest berömda konstverk är Dansösen Barbara Campanini (cirka 1745). Detta porträtt med sin lätta och schvungfulla formgivning, det spontana penseldraget och de ljusa, pastelliknande färgerna är karakteristiskt för Pesnes arbeten och för rokokon i allmänhet. På ett virtuost sätt framställer Pesne den med tygblommor dekorerade sidenklänningen. Fredrik den store uppskattade sin hovmålares berömda plein-air-porträtt och lät hänga det på en framträdande plats i sitt arbetsrum i slottet i Berlin.   Related Paintings of antoine pesne :. | Portrait of Henriette von Zerbsten | La barberina | Frederick II of Prussia as general | Frederick the Great as a child with his sister Wilhelmine | Portrait of Elisabeth Christine von Braunschweig-Bevern |
Related Artists:
Frederic Soulacroix
19th Century Portrait Painter Victorian Period.1825-1879
Jozef Israels
(27 January 1824, Groningen - 12 August 1911, Scheveningen) was a Dutch painter, and "the most respected Dutch artist of the second half of the nineteenth century".
Charles de La Fosse
(June 16, 1636 - December 13, 1716), French painter, was born in Paris. He was one of the most noted and least servile pupils of Le Brun, under whose direction he shared in the chief of the great decorative works undertaken in the reign of Louis XIV. Leaving France in 1662, he spent two years in Rome and three in Venice. The influence of his prolonged studies of Veronese is evident in his "Finding of Moses" (Louvre), an in his "Rape of Proserpine" (Louvre), which he presented to the Royal Academy as his diploma picture in 1673. He was at once named assistant professor, and in 1674 the full responsibilities of the office devolved on him, but his engagements did not prevent his accepting in 1689 the invitation of Lord Montagu to decorate Montagu House. He visited London twice, remaining on the second occasionetogether with Rousseau and Monnoyer more than two years. William III vainly strove to detain him in England by the proposal that he should decorate Hampton Court, for Le Brun was dead, and Mansart pressed La Fosse to return to Paris to take in hand the cupola of Les Invalides. The decorations of Montagu House are destroyed, those of Versailles are restored, and the dome of the Invalides (engraved, Picart and Cochin) is now the only work existing which gives a full measure of his talent. During his latter years La Fosse executed many other important decorations in public buildings and private houses, notably in that of Crozat, under whose roof he died on 13 December 1716. This article incorporates text from a publication now in the public domain: Chisholm, Hugh, ed (1911). Encyclopædia Britannica (11th ed.). Cambridge University Press.